Under medeltiden hade Vänern stor betydelse för samfärdsel och som gräns mot Norge och Danmark. Av den anledningen var det lämpligt att placera en borg längst ut på Kållandsös udde. Hit kun-de biskoparna dra sig tillbaka om de kände sig hotade på något sätt eftersom det var lätt att ta sig till platsen per båt.

År 1298 uppfördes den första byggnaden på Läckö av biskop Brynolf Algotsson från Skara. På 1470-talet förstördes slottet i en brand och en ny borg uppfördes av biskop Brynolf Gerlachsson under åren 1478-1505. Biskop Vincentius fortsatsatte byggnationen på Läckö tills han avrättades vid Stockholms blodbad år 1520. En ny biskop tog över det fortsatta byggandet av Läckö, Magnus Haraldsson som var den siste katolske biskopen i Sverige.

Efter att Gustav Vasa genomfört reformationen kom Läckö slott år 1527 i statlig ägo. Under åren 1543-1615 ägdes slottet genom ett antal förläningar av olika adelsmän samt av staten i olika omgån-gar. Under det nordiska sjuårskriget på 1560-talet tid blev Läckö in-taget av Danskarna som försökte bränna ner slottet. Slottet kunde lätt repareras då skadorna inte blivit så omfattande.

1615 inrättades Läckö som grevskap åt fältherren Jacob De la Gar-die för hans stora militära insatser. Han lät genomföra stora och omfattande inredningsarbeten på slottet, bland annat byggdes hu-vudborgens tredje våning under denna tid.

1652 övertog Magnus Gabriel De la Gardie grevskapet efter faderns död. Under hans ägotid upplevde slottet sin storhetstid då det för-ändras från renässansborg till modernt barockslott. Magnus Gabriel lät bygga en slottskyrka, en fjärde våningen byggdes på, förborgen byggdes om och slottets interiör anpassades efter rådande stilideal. 1681 genomfördes reduktionen och Magnus Gabriel fick lämna ifrån sig Läckö till staten. Från den här tiden och fram till 1700-talets början arrenderades slottet ut till olika personer men mestadels stod slottet stod tomt och fick förfalla.

1752 förlänas slottet på lisvtid till Carl Gustaf Tessin. Under hans ägotid gjordes en del inredningsarbeten, tak- och panelmålningar målades över och att antal vackra och värdefulla 1600-talsspisar ersattes med kakelugnar av enklaste slag.

1810 tilldelades generalen Carl Johan Adlercreutz Läckö som natio-nalbelöning för gjorda insatser. Efter hans bortgång 1815 övertogs Läckö av brodern Gustaf Magnus Adlercreutz.

1845 arrenderades Läckö av Carl Rudenschöld och slottet innehades av denna släkt till 1914 då det åter kom i statens ägo. 

Sedan 1991 arrenderas slottet av stiftelsen Läckö Institutet.