Upsala Ångqvarn var en industri med anor från 1860-talet, och vid tiden för dokumentationen en av Uppsala stads absolut äldsta kvarvarande industrier. Kvarnen var landets nordligaste industrikvarn med hela Norrland som kundunderlag, en era som tog slut under 2017 då kvarnen lades ner. Verksamheten flyttade istället över till den av koncernen inköpta Strängnäs Valskvarn.

Nästan hela industriområdet på Kungsängen är idag bebyggt med nyuppförda bostadshus som kryper närmare och närmare kvarntomten som även den kommer att bebyggas med bostadshus i framtiden. Tomten anses idag ha ett centralt och attraktivt läge invid Fyrisån till skillnad från den tid då H.W. Söderman köpte anläggningen. Läget beskrevs då som den långt ut i hamnen belägna eldkvarnen. Även på 1930-talet beskrevs läget som en bit utanför Uppsala.

Jag har försökt att samla så mycket information som det går om kvarnen, både dess historiska utveckling och en nutida dokumentation, med tyngdpunkt på byggnader, maskiner och tillverkningsprocessen. De tillverkningsprocesser som är nedlagda beskrivs kortfattat. För att få en helhetsbild beskrivs kortfattat de olika föreningar som funnits inom företaget, om arbetarbostäder och välgörenhet. Jag har även kort berättat om det affärsimperium som Upsala Ångqvarns grundare H.W. Söderman byggde upp, detta för att läsaren ska få en förståelse för denne mans enorma känsla för företagande och för att förstå hur den fattige brukspojken hade möjlighet att köpa och utveckla kvarnen.

Dokumentationen har genomförts på mitt initiativ under 2016-2017 men bekostats av byggföretaget Besqab och Ikano Bostad som köpt kvarntomten samt Brandförsäkringsverkets Stiftelse.