Historik
År 1856 startade systrarna Benedikta och Maria Jonasdotter en söndagsskola för traktens barn. Året därpå, pingsten 1857, vandrade systrarna tillsammans med Peter Nilsson och Sven Peter Liljander de åtta milen till Stora Björkeröd i Glimåkra, Skåne, där de lät sig döpas och ta emot nattvarden. Den 30 maj 1857 var de med och bildade Issjöa Baptistförsamling som var den första baptistförsamlingen i Småland. Ungefär 10 år tidigare hade Sveriges första baptistförsamling bildats i Halland. Vid den här tiden bildades under tre års tid ca 100 baptistförsamlingar i Sverige som år 1860 hade sammanlagt ca 4000 medlemmar. I slutet av 1870-talet hade Issjöa Baptistförsamling nästan 100 medlemmar. Under åren 1859 till 1887 bildades tre dotterförsamlingar i Ekeryd, Grytåsa och Runkarp.

Vid den här tiden sågs det inte med blida ögon av kyrkan och staten att bryta sig ur den lutherska kyrkan. Detta fick sju personer i Issjöa Baptistförsamling erfara då de efter häradsrättens utslag den 25 november 1857 dömdes att böta 16 riksdaler och 32 skilling banco vardera för att ha låtit sig omdöpas och för att ha låtit obehöriga personer ge dem den heliga nattvarden. De som saknade tillgångar att betala böterna med, eller som av moraliska skäl vägrade betala, kunde istället få 14 dagars fängelse på vatten och bröd. Domen verkställdes och på morgonen den 19 juni 1858 klev fem av dessa personer, varav två av dem var Benedikta och Maria Jonasdotter, in genom fängelseportarna på Växjö kronohäkte. Händelsen väckte stor uppmärksamhet långt utanför häradet. Ett år senare blev de anklagade för samma brott och dömda till samma straff. Denna gång gick ärendet upp i Göta hovrätt och de frikändes.

År 1859 började en kyrka att uppföras i Issjöa av medlemmarna själva under ledning av småbrukaren Johan Peter Andersson som var en av de som åtalades 1858. Mark ställdes till förfogande av Benedikta och Marias far Jonas Svensson på Issjöa gård, först på arrende men i slutet av 1800-talet köptes tomten av församlingen. Tomten var väl tilltagen så att församlingen skulle kunna inrätta en begravningsplats om de skulle bli vägrade att begravas på kyrkogården i socknen. Timmer till byggnadsstommen hade skänkts och sten till grunden hade församlingsmedlemmarna själva samlat ihop. Byggnaden uppfördes för att vara stabil och kunna stå i många år. Deras filosofi var att blev de utvisade ur landet på grund av sin tro skull byggnaden stå kvar som ett minne, om den brann ned skulle grunden vara kvar som ett minne. Byggnaden stod klar för invigning 1860 och den kom att bli Smålands första baptistkyrka.

På byggnadens ena gavel finns ett kök och ett bostadsrum som kallas Majas kammare. Här bodde Maria ”Maja” Andersdotter. Maja var väverska och fungerade som vaktmästare i missionshuset. Hon var också en av de fem som satt i fängelse för sin tro. Ungefär 100 handskrivna brev adresserade till Maja har hittats. Breven har hon fått under åren 1860 fram till sin död 1917. Många brev kommer från baptister som utvandrat till Amerika.

Motivering till beslutet
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader berättar om och hjälper oss att förstå samhällsutvecklingen samt människors livsvillkor och synsätt i olika tider. Ett urval av dessa miljöer kan tillskrivas synnerligen höga kulturhistoriska värden och skyddas som byggnadsminnen. I Kronobergs län finns idag 37 byggnadsminnen. Ett av dem är Emanuelkapellet i Delary som skiljer sig mycket från Issjöa missionshus, både gällande ålder, byggnadskaraktär och historik.

I Länsstyrelsens inventering av länets bönehus, missionshus och kapell pekas Issjöa missionshus ut som värdefull och av byggnadsminnesklass.

Fastigheten Issjöa 1:12 med tillhörande byggnader utgör en fin och i stort orörd frikyrkomiljö som ligger avskilt, omgiven av skog. Inom fastigheten ligger Issjöa missionshus som är den första frikyrkan i Småland som uppfördes av en baptistförsamling under åren 1859 och 1860. Byggnaden är ett genuint exempel på en enkel och välbevarad frikyrka på landsbygden som har många originaldetaljer bevarade. Småskaligheten, den anspråkslösa exteriören och den med omsorgutförda inredningen visar på hur en liten församling med små resurser lyckades förverkliga drömmen om en egen frikyrka.

Issjöa missionshus och baptistförsamlingens historia är viktiga dokument och ett av få exempel inom landet från den tid då frikyrkorörelsen tog fart i Sverige. Människor valde att hitta sin egen religiositet trots de straff som väntade. Issjöa missionshus är inte bara av nationellt intresse utan även av lokalhistoriskt intresse för Issjöa och Stighults byar och en viktig del av Hamneda sockens historia.

I Sveriges såväl som internationellt framhävs sällan kvinnor i historieskrivningen. I Issjöa missionshus historia framkommer kvinnans roll tydligt då flertalet av de som startade församlingen var unga, starka kvinnor som kämpade för det som de trodde på. En tro som var så stark att de var villiga att böta eller gå i fängelse för den. En av dessa kvinnor levde och verkade i missionshuset resten av sitt vuxna liv.

I Issjöa missionshus historia sammanstrålar många olika faktorer som bidrar till dess unika plats i historien. Byggnaden är den första som uppfördes i Småland av en baptistförsamling och den har många originaldetaljer bevarade men har även som helhet den äldre karaktären bevarad. Tomten är stor för att kunna rymma egna begravningar. Här finns även ett utedass i helhetsmiljön. Byggnaden och platsen har en intressant historia, kvinnohistoria och personliga berättelser från den tid då frikyrkorörelsen tog fart i Sverige. Sammantaget bär missionshuset på berättelser om det sätt som kyrkan och staten behandlade oliktänkande med böter, fängelse och ibland landsförvisning. Länsstyrelsen anser att byggnaden och fastigheten med tillhörande uthus och strukturer innehar synnerligen högt kulturhistoriskt värde och förklaras som byggnadsminne.