Under hösten 2024 fick jag i uppdrag av Statens fastighetsverk (SFV) att ta fram historik och värdebeskrivning för Igelbäckens masugn, med redovisning av anläggningens kulturhistoriska värde och status, samt koppling till statens historia. Dokumentet är avsett att fungera som underlag vid utredning angående eventuell avyttring av objektet enligt SFV:s uppdrag att avyttra fastigheter som bedöms inte ska ingå i statens ägo.

År 1696 fick Aspa bruks ägare privilegier på en masugn vid Igelbäcken. Enligt karta från 1675 fanns redan en masugn på platsen. Den äldsta masugnen uppfördes som en mulltimmerhytta. Mulltimmerhyttan revs 1826 och ersattes av den nuvarande masugnen. År 1884 uppfördes varmapparathuset som ligger i anslutning till masugnen. Vattenkraften fick man från Igelbäcken.

Företaget drabbatdes hårt under efterkrigsdepressionen 1921–22 och 1923 blåstes Igelbäckens masugn ned för gott. Både rostugnen, rådstugan och maskinhuset revs på 1940-talet liksom alla transportbanor. Invid masugnen finns en gammal smedja som 1945 byggnades om till Konsumbutik med lägenhet på övervåningen. År 1947 såldes Laxå bruk till svenska staten och skogen, där Igelbäcken ingick, överfördes till Domänverket.

Sedan 1993 är Igelbäckens masugn (hytta) utpekad som statligt byggnadsminne. Vid byggnadsminnesförklaringen förvaltades anläggningen av Domänverket men förvaltas idag av Statens Fastighetsverk (SFV).

I området runt masugnen finns flera äldre byggnader som inte ingår i byggnadsminnet. Det är före detta labbit som är en byggnad intill masugnen där arbetarna kunde vila sig under ledigheten mellan arbetsskiften. Därutöver finns masmästarbostaden vid Mellangården samt arbetarbostäder, alla med tillhörande uthus.